Häromdagen skulle jag besöka vårdcentralen för att ta ett blodprov. Ingen stor grej, tycker nog de flesta. Jag tillhör de personer som tycker att denna typ av prover, blodprover särskilt, är ganska jobbiga. Inte nog med att man tömmer sig själv på blod, vilket jag tycker är jobbigt. Man ska dessutom presenteras för resultat som säger hur man de facto mår.
Ja, jag vet att detta i grunden är en bra sak. Värdena är ju som de är oavsett om man tar ett blodprov eller ej. Genom att testa sig kan man få svar som gör att man kan få hjälp som gör att man kan bli återställd. Jag vet allt det. Samtidigt kan det vara skönt att leva i förnekelse. Men det kanske är bara jag som känner så.
Hur som helst. Jag tänkte att jag skulle ta det lite lugnt när jag den där dagen skulle ta blodprov. Provet skulle göras kl 15 och jag tänkte ta ledigt redan från 11. Det kändes skönt. Jag gick till kaffebryggaren ca 11:10 och skulle göra mig en kopp. Detta är alltså flera timmar innan blodprovet skulle gå av stapeln. Jag inser att kaffet är slut. Det blir till att rusa iväg till Willys för att köpa på mig mer. Väl på Willys hände något jag nog aldrig förr bevittnat. Allt kaffe var slut.
Tiden gick, mitt blodprov närmade sig och jag kände hur tålamodet gick ur mig. Det spelade förstås in att jag var lite nervös. Jag kilade bort till Coop som ligger ca 15 minuter från där jag bor. Jag gick fram till dörrarna som inte öppnades. Varför? En lapp i ögonhöjd berättade för mig vad som stod på. Det var stängt för renovering. Ett strömavbrott hade gjort att alla frysvaror gått förlorade. Det var förstås hemskt för företaget och inte minst dåligt ur ett svinn-perspektiv. Jag däremot kunde bara tänka på kaffe, och min brist på detsamma.
Nu var det verkligen snart dags för blodprov. Jag hade fått kila ända till EH för att köpa mig en dyr kopp och jag var nu äntligen hemma i soffan. Där hade jag suttit i ungefär 3 minuter när telefonen ringde. Det var pappa. Jag övervägde att inte svara men tänkte att han nog bara ville fråga mig om hur det gick på blodprovet. Mycket riktigt:
- ”Hur gick ditt blodprov? Det var väl idag?”
- ”Det är först kl 15, så det är ett par timmar kvar, men det känns lite…”
- ”Åh, vad bra! Då hinner du hit en sväng innan det är dags för blodprov. Jag måste nämligen få ut den gamla spisen. De kommer ju med den nya imorgon vet du och…”
Det blev inte lugn och ro innan det där blodprovet. Knappt någonting alls, faktiskt.